Katter

Här följer historien om våra underbara katter:

Våra första katter Tussan, Plupp och Sotis kom under hösten 2003. Tussan och Plupp var systrar, men troligen med olika pappor. De var kusiner på mödernet till Sotis. Dom föddes i Ludgo hos Gudruns syster Karin.

Vita Tussan älskade svarta Sotis. Plupp var lite annorlunda, långhårig och plattnäst.

Under 2004 kom det kattungar, 19 stycken!!

Tussan fick en kull med 6 ungar i slutet av mars och Plupp fick en unge i början april.

Efter någon vecka la vi ihop kullarna. Ungarna diade båda mödrarna och även Sotis gjorde lite nytta med passning. Stor familjelycka! Vi behöll Jossan, grårandig.

I juli kom Plupps andra kull, 5 ungar, tre röda, en helgrå och en svart.

Och i oktober Tussans andra kull, 2 grårandiga och 5 vita. Vi behöll Lilla My, vit.

I oktober 2004 kom Bonus. Han var en sommarkatt, som grymma människor dumpat vid vägen i skogen. Där hittades han av en bekant till häst, som tog honom under tröjan. Han kunde ju inte klara sig själv! Vi tog över och tanken var att sälja honom, men vi blev så förtjusta i honom. Han var då en unge på ca 7 månader. Bonus tog nämligen alla med storm - alltid vänlig och så självklar på något sätt. En slick avväpnade till och med Plupp... Han skulle bli kvar här - helt klart. Alla älskar Bonus!

Vi är så glada över detta fina fynd!

Emil var en underbar katt - vacker, kelig och med stor personlighet. Han hade hyss för sig som Emil, bland annat delade han Gudruns frukostost varje morgon.

Men tyvärr finns inte Emil längre. Han fick en allergi mellan skulderbladen och rev sig blodig. Trots behandling och väst så gick det inte över. Han är mycket sörjd och saknad.

Bonus och Lilla My (Mysing) Bonus och Jossan.

I juni 2005 fick Jossan en liten Emil - bara en unge i kullen, men vilken unge!

Lilla My, född i oktober 2004 här på gården.

Död 12.10 2015

My, eller Mysing som hon kallas, kom i Tussans andra kull som en liten kraka. Vi trodde inte vi skulle klara henne, men med hjälp av välling och Bonus gick det. Hon fick bli kvar! My bor mest i stallet. Hon har en riktigt tjock vit päls och är vår bästa jägarkatt. Hon kommer in om det blir riktigt kallt.

My älskar Bonus!

My blev överkörd och vi fann henne vid gården död.

Den 16 juni 2008 var en sorgens dag. Då blev Jossan, vår fina förstfödda kattunge, överkörd. Hon blev bara 4 år. Hon ligger begravd under en ek på tomten.

Som unge var hon först med allt - ur lådan, över kanten på inhägnaden mm. Hon var mycket vackert tecknad och med en ljuvligt ansikte och fantastiskt vänligt sätt. Mycket älskad och husses kelkatt.

Det sägs att katter väljer sitt namn.

Den 1 september stod namnen klara. Hon heter Kattarina Emilia, kallas Kattis, och han heter Kurt, kallas Kurris. Båda spinner så det dånar.

Märta och Nadja börjar bli riktigt förtjusta i dom små. Vill gärna vara nära.

Just nu, sommaren 2008, har vi bara Bonus och My hemma.

Tussan finns på sitt revir ca 200 meter bort i skogen. Hon klarar sig alldeles utmärkt på sork och huggorm - hennes egna specialitet - och brukar komma hem när det blir vinter.

Plupp är på sin sedvanliga sommartur och brukar dyka upp i augusti igen.

Sotis är borta sedan flera år. Han gick till en mjölkgård ca 1 mil över skogen. Vi hämtade hem honom, men han bara gick tillbaka.

Och Jossan och hennes son Emil är döda.

Katter är ljuvliga, men man har dem på deras villkor och det är ibland smärtsamt och svårt att leva med.

Men....

vi har tingat 2 ljuvliga grårandiga kattungar hos grannen, en kille och en tjej. Dom kommer i mitten av augusti.

Den 17 augusti kom dom. Han heter Kurris, namngiven av förra matten Hanna, men hon har inget namn än. Kurris är helgrå utan minsta vita strå, hon har en fin vit teckning i ansiktet och vita tassar. Ljuvliga!

Mars 2009 och vi har låtit kastrera både Kurris och Kattis.

Nu vågar dom gå in i stallet - i alla fall när husse och matte är med. Båda är keliga och mycket trevliga. Vi är så förtjusta i dom!

Tussan kom inte hem i år heller och vi har hört att hon synts allt längre ifrån gården. Vi måste väl acceptera att hon inte väljer oss längre.

Kattarina Emilia är som vår katt Emil - hon ska ha frukost. Smör på mattes finger, tack.. Kurris har lärt sig att dra in klorna i kontakt med folk och hundar. Han och Märta leker. Vi är så förtjusta i dom båda.

Oktober 08 och dom små fina kattungarna växer och blir allt mer våra. Nu kan dom kattluckan - en stor frihet - och sover i sängarna på nätterna. Dom leker fortfarande mycket med varandra. Både My och Bonus har accepterat att dom bor här. Båda verkar trivas bra med oss alla. Och vi med dom! Kurris är husses katt och Kattis väljer matte.

Kattis vilar på innanfönstren. Kurris i en mycket avspänd position. Märta vaktar.

Plupp har kommit hem efter ett halvår ( idag 11 november 08) och vi har fått veta att Sotis troligen lever. Tussan ser vi en bit bort på sitt revir, där hon hållit till varje sommar. Det skulle inte förvåna om hon också kommer hem i vinter. Plupp var mager, så sorkpopulationen kanske är på nedgång.

Nu har vi 5 katter inne.

Så här kära var syskonen i varandra när dom kom och det är dom fortfarande. Dom leker och far runt något alldeles otroligt. Helt underbara!

Ibland hittar dom konstiga ställen att sova på under dagen - dom är nattaktiva som alla ungdomar.

Kurris ställe är just nu tvättkorgen och Kattis tyckte att lilla korgen kunde duga, men i vanliga fall är det soffan.

Kattis blir en liten tjej, men Kurris blir STOR.

Plupp, som till vår lycka fortfarande är hemma i sommar 2009, har med tiden blivit en riktigt kelig katt. Numer är det inte klor och tänder i mattes hand, utan slick i pannan och spinn som gäller. Hon är verkligen mattekatt - sover i min säng varje natt och ligger bredvid datorn på kvällarna. Även en ny brödkorg duger bra som sovplats. Den är just nu favoritstället.

Hon är en synnerligen egen katt!

Bonus, katten som sattes ut i skogen när han var liten, njuter av livet. Han går med på kvällspromenaden. Vi promenerar med två hundar, Bonus och ibland lilla My. Mysigt!

Bonus är en finlemmad katt, kelig och ljuvlig.

Bilden till höger tagen med min mobil utan blixt, så man ser hans fina ögon.

Vilken tur att vi fick honom!

Kattarina Emilia på fina skåpet.

Hon blir allt keligare, men det är lite kvicksilver i tjejen. Kattis gosar under husses täcke.

Mysing - eller Lilla My, som hon egentligen heter - har flyttat in nu när temperaturen krupit under 0. i vanliga fall bor hon i stallet. Det är skönt att veta att hon kan gå in om hon vill. Det har funnits tider då Plupp inte varit världens gulligaste moster precis, men just nu har vi total harmoni i kattflocken.

My älskar Bonus - en besvarad kärlek. Den startade redan då My var en liten krake till kattunge, som Bonus vårdade lite extra. Dom är så goa med varandra.

Den här sidan handlar om våra katter, dom som finns idag, dom vi sålt och dom som tyvärr har lämnat oss mer definitivt.

Först en presentation av dom vi har idag:

Plupp, född i Ludgo 2003. Död den 26 november 2022

En mycket speciell katt, som förr satte mycket märken på matte, men som numer är kel- och innekatten nr 1. Hon är mix mellan bondkatt och något finare. Lite trubbnäst och långhårig. Trefärgad med mest brunt i. Inte världens bästa jägare. Som liten fick husse lyfta ner henne ur träden...

Mamma till 2 kullar med 1+5 ungar.

Mattes katt.

Bonus, född 2004. Död den 22.2 2022.

Bonus kom som hittekatt. Han kom, sågs och segrade - en ljuvlig katt! Alla älskar Bonus. Och Bonus älskar alla.

Finlemmad, svart med lite vita strån, mycket stora tänder och klor. Han är en duktig jägare. Med sin släta blanka päls undrar jag om det inte finns någon raskatt i honom.

Han går på promenad med oss och hundarna varje kväll.

Hans dramatiska historia finns nedan.

Den 22 februari 2022 blev han sjuk efter att ta varit svag ett tag. Fick somna in hemma.

Kattarina Emiia, född 2008 hos grannen.

Kattis är en liten oerhört söt kattfröken. Mjuk och go både i pälsen och till sättet. Hon är lite blyg, men blir allt mer kelig.

Hon är en duktig jaktkatt och kom tidigt hem med näbbmöss, som vi hittade lite överallt. Inte alltid döda... Nu är det större byten och hon är - till vår försträckelse - en hejare att ta fågel.

Namnet Emilia har hon fått efter Emil, se nedan.

Kurris, född 2008 i grannhuset.

Egentligen skulle vi bara ha syster Kattis, men Kurris kunde vi inte motstå. En stor härlig kille blir han - är han redan!. Mycket mycket social, sover i säng och vill kela och mysa. Kul och lekfull med speciella läten. En stort stöd till lillasyster Kattis. Han har så vackra ögon.

Husses katt.

Sommaren 2010. Nya bilder på Plupp och på My.

2016. Våra katter sover inomhus i den kalla vintern. Kurris hoppar upp på kakelugnen, Bonus kryper ofta in under badkaret - golvvärme där - och Plupp sover i mattes säng. Lilla Kattis har en egen plats på fårskinnet i hallen.

Januari 2013.

Vi har en svart katt förutom Bonus på gården. Det är inget kurr med de andra, utan han verkar accepterad. Vi tror att det är Sotis som kommit hem igen. Fantastiskt!! Men han är skygg. Vi får se vad som händer.

Det visade sig att den svarta var grannens katt. Den här vintern har han och ytterligare en hankatt ”snyltat” på kattmaten i stallet och ibland har vi sett till. Men inget kurr, så tydligen känner dom varandra nu.

Mars 2014.

Vi har fortfarande 5 katter och sommaren 2013 var det bara de unga, som var borta periodvis; Kurris i skogen och Kattis bland gamla halmbalar, där det säkert var gott om sork. Vi har fått veta att Tussan hittats död på en gård mer än en mil härifrån.

Här kommer lite nya bilder på Mysing och Bonus.

Sommaren 2012. Kurris har gjort en del lite längre vandringar, vilket alltid oroar, men husses katt verkar längta hem efter någon dryg vecka. En specialitet han har är att med ett språng från en stolsrygg hoppa upp på kakelugnen - ett mästarskutt. Han växer och är riktigt stor. Jättego! Även syster Kattis börjar bli allt keligare och vill till och med sova i säng en liten stund ibland. En riktig jägarkatt är hon - tar både fåglar och fladdermöss.

12 oktober 2015. Lilla My, vår fina Mysing, är död.

Hon försvann på måndagen och på tisdagen den 12 hittade vi henne överkörd. Hon blev 11 år och är mycket sörjd och saknad. En underbar och speciell kattfröken var hon. Med sin tjocka vita, lite sträva päls, var hon perfekt anpassad för livet på gården, vår lilla stallkatt. Hon föddes här och var lite katig som liten. Extra välling och en kärleksfull Bonus, som tog hand om henne, gjorde att hon överlevde. Bonus och hon hade verkligen ett varmt kärleksförhållande med en ständigt pussande och slickande. Hon fick ett mycket fint kattliv. Vi saknar henne så mycket.

Hon ligger begravd med Nadja i sommarhagen.